51 dagar kvar

Då var det måndag igen och med det en ny vecka. Tiden går så fort samtidigt som den går vääldigt sakta.
Denna vecka blir det skola tisdag/onsdag och sen blir det hemmaplugg igen. Härligt att slippa åka. Hatar verkligen det där pendlandet. Men det är ju bara 2,5 år kvar :)
Börjar räkna ner nu, 51 dagar kvar tills skolan är över för terminen. De ska jag gå hela sommaren utan att ens tänka på skolan! Först får det bli ett par veckor ute hos pappa och ta det lugnt och hjälpa honom med bygget lite. Och sen blir det att jobba hela sommaren. Kommer allt bli härligt :P Vara med mina gamla igen. Fast har ju dött en del och kommit in några nya och så har de ändrat hela schema strukturen så det kommer bli mycket nytt att ta in när jag börjar. Sen är det ju nya rehabpatienter och nya gymnastikprogram. Har ju jobbat hela året innan så man har ju fått uppdateringarna efterhand. Men nu kommer allt komma på en och samma gång. MYCKET!

Pick me. Choose me. Love me.

Ibland börjar jag undra varför jag är så katastrofal att dejta. Jag menar, jag är inte lätt. Ena sekunden är jag jätte positiv och allt känns bara så bra, och nästa tappar jag allt förtroende, både till mig själv och till killen. Och det är det som gör att allt går åt helvete. Jag är bara så osäker på mig själv och tror att det är helt omöjligt att någon faktiskt kan tycka om mig. Och hur svårt är det inte för killen när jag hela tiden tvivlar på hans ord? Jag tror nog att om jag vart kille och träffat mig så hade jag nog också flytt.
Men det är inte så enkelt att ändra på sig faktiskt. Jag försöker tänka på det, men ändå blir det alltid fel. Vill man veta vad man inte bör göra när man dejtar så ska man nog studera mig ett tag. För det är nästan så att jag kan lova att det blir en katastrof om man följer mitt exempel.
Jag kanske ska vara mer avslappnad och inte se det som om att det ska bli nått allvarligt så har man inga förväntningar och då berör det en inte lika hårt om det inte funkar utan då kan man ta det med en klackspark. Men det känns inte riktigt som om att det är jag..
Jag är så tvärt emot mig själv. Är en sån känslomänniska som tar in alla intryck och bryr mig nått fruktansvärt om alla människor. Samtidigt så är jag kall och kan inte ha någon nära. Så det går emot varandra, att jag är både känslosam och kall. Kanske har det att göra med att jag är rädd att någon kommer nära. Därför har jag svårt för att någon rör vid mig eller vet för mycket om mig. Men detta måste ju egentligen vara negativt för mig då det blir så att den jag träffar aldrig kan lära känna mig och tycka om mig på det viset som jag får känna han. Vilket gör att det blir svårare för mig vid uppbrott, för jag har fått komma in, har fått lära känna. Han har ju alltid fått vara på ett säkert avstånd. Hmm, hur ska man göra? För öppnar jag mig mer så kommer det göra så ännu mer ont när de försvinner!

Men jag vill så gärna känna kärlek. Det var ett tag sen nu. För lång tid sen.

Suck..

Så nu var det gjort. Nu är det över. Men tankarna och känslorna försvinner ju inte för det. Så samtidigt som jag är lättad så försvinner inte allt annat. Som jag fick hör, en känsla kan inte överväga en annan. Bara för att en sak får mig att känna mig bra så försvinner ju inte det dåliga, det finns kvar ändå. Men det var nog det rätta att göra trots att jag inte känner mig så särskilt bra kring dem.


Så imorgon blir det att dra till Stockholm och hälsa på Sassa och Fredrik då. Det blir nog trevligt tror jag. Vi får hoppas på bra väder!

So long Skara!

Fan

Allt känns som ett svart hål. Jag håller just nu på att gå sönder inuti. Håller på att förstöra en annan människas liv utan min vilja, alla kör bara över mig och så får jag inte ens lov att prata om det. Jag har så himla dåligt samvete nu alltså. Att jag kunde. Att jag inte bara höll käften. Ska fan aldrig mer prata med någon om något! Blir bara fel.
Känner verkligen att jag inte orkar något längre. Man är ju så nere hela tiden och känner att det nu lyser igenom. Men vad kan man göra? Om jag bara hade kunnat hade jag velat stänga av min telefon och bara gömma mig ett tag. Blir bara så ledsen hela tiden. Hur fan ska jag fixa detta? Jag vet inte hur jag ska hantera situationen.

Dessa drömmar

Ibland drömmer jag så hemska drömmar. Och de flesta är återkommande. Idag var det just en sådan dröm.


Det var en liten flicka som inte var större än en docka. Hon var inspärrad hos hemska människor. Mannen i huset var mycket sjuk, ingen visste vad det var men han var aggressiv och hade mycket dåligt minne. Kvinnan som bodde där ägnade sitt liv att ta hand om mannen. Det var också hon som tog hand om den lilla flickan. Eller, tog hand om är väl inte rätt uttryckt, utan mer att det var hon som höll henne fången.
Jag vet inte varför men jag fick veta om denna flicka som levde där inne i all ångest, all ilska, helt utan kärlek, och jag bestämde mig för att rädda henne. Så jag nästlade mig in i familjen och fick dem att de skulle åka där ifrån och lämna flickan hemma. Så denna flickan skulle låsa upp för mig så att jag kunde ta henne där ifrån så fort dem har åkt. Så efter lång tid så får jag kvinnan att göra i ordning mannen som protesterar nått enormt. Men tillslut får jag ut dem och kvinnan fick för sig att hon skulle flytta på sin bil innan vi åkte och att vi sedan skulle ta mannens bil. Så medan jag och mannen väntar ser vihur den annars mycket sansade kvinnan löper amok med sin bil över parkeringen. Mannen ropar till mig att det måste vara nått fel på bilen för annars hade hon aldrig betett sig så. Där stod vi och tittade och såg sedan att kvinnan körde in i en bil och knuffade av den av parkeringen och hon fortsatte i full fart över ängen bredvid huset. Jag börjar springa efter bilen för att kunna hjälpa kvinnan. Efter bara några meter ser jag hur bilen fattar eld. Jag får helt panik, men fortsätter att springa efter henne. Det blir bara högre och högre lågor kring bilen och jag ser hur den nu nästintill exploderar innan bilen kör ner i en å som går tvärs över ängen. snart kommer jag fram till ån och hör kvinnan skrika i dödsångest. Hon får inte fram några ord utan bara dessa fasansfulla ljud. jag hoppar i för att få upp hemme ur vattnet. När jag får tag i henne ramlar huden av i mina händer hörde hennes skrik. Har aldrig varit med om något så fasansfullt. när vi når stranden har andra kommit fram och hjälper mig få upp henne ur ån med de starka strömmarna.
Jag sitter sedan hela natten med mannen som så smått börjatr lugna sig och frammåt morgonen så var han som vilken person som helst. Det visade sig att kvinnan drogat mannen under flera år så att hon hade honom kvar. Drogen gjorde honom glömsk och försvarslös. Han kunde inte få hjälp av någon för han visste inte vad det var för fel på honom. Han visste heller inte om flickan som bodde hos dem. Han trodde hon bara var i hans fantasi.

Där slutade min dröm, men fortfarande kan jag höra skriken från henne tydligt i mitt huvud. Ångesten. Smärtan.

Omstruktur

Idag ska det börja. Omstarten på mitt liv. Räknar med att det kommer ta ca 1 år innan jag är klar med allt så som jag vill, men det får ta den tiden det tar.
Satt idag och tänkte på vad man fått höra under hela livet och istället för att ta det som jag alltid gjort innan genom att bli sårad så blev jag så förbannad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Så nu sitter jag här med hopbitna käkar och vet inte vart jag ska göra av all min ilska!

Men steg 1 som jag ska börja med idag innebär: att jag ska avpersonifiera mitt hem. Allt som visar på att det är just jag som bor här ska bort.

Steg 2: Köp in nya möbler så att jag kan glömma allt det gamla och börja om helt på nytt.

Steg 3: Sätta upp nya lister i lägenheten. Även runt fönster och i takkant. Få storstadskänslan.

Steg 4: Byt alla golv och måla hela lägenheten vit. Vad kan göra den mer ren, oskyldig och opersonlig som vit färg?

Steg 5: Sätta min prägel på lägenheten med tavlor, speglar och belysning.

Steg 6: Byt ut allt porslin så att jag får en ny start där med.


Mål: Ett hem där jag kan känna mig som hemma. Ett hem som speglar min personlighet. Att utåt sett ser man helt blank ut. Man kan inte se vem personen är. Men om man letar riktigt noga bakom alla dessa dörrar och dolda utrymmen så finns det något där, bara att det inte visas för vem som helst. Man ska förtjäna att få se det.

Du vet väl om att du är värdelös?

Jag förstår ingenting.

Hur ska jag vara?

Vad ska jag göra?

Känns som om hur jag än gör så blir allt bara fel. Är det mig det är fel på eller är det bara det att ingen förstår mig? Jag vet verkligen inte hur jag ska bete mig för att allt ska bli bra. Allt jag säger eller gör bara sårar människor eller gör dem besvikna. Kanske ska bli en simpel person utan åsikter och utan vilja. För vad man än säger så missuppfattas det.

BACK IN THE DAYS!

Varför kan inte allt bara vara problemfritt? Eller i alla fall övervägande enkelt. Jag vill känna den unga friheten utan en massa krav på en hela tiden. Varför var jag tvungen att missa den. Känns som om jag förlorat något värdefult, för just nu är jag på väg att brista av allt ansvar jag känner ligger på mig. Varför kunde man inte fått vara en revolutionerande tonåring? Varför kunde jag inte bara fått vara som alla andra? Varför var min barndom tvungen att sluta alldeles för tidigt? Så mycket frågor och ingen som kan ge svar. Vill bara SKRIKA!! Skrika tills det gör ont i lungorna. Skrika tills jag glömmer bort tid och rum och allt vad som finns runtomkring mig. Känns som om jag skriker redan nu fast det inte är någon som hör. Ett tyst skrik som kväver mig inne från. Men så länge man har ett leende på läpparna kan man lura vem som helst. Hemskt att jag inte låtit någon komma såpass nära att ingen kan se det på mig. Ingen som känner mig så väl att de vet vad jag behöver utan ord. Att jag ska vara så sluten att ingen förstår mig, ingen lär känna mig och ingen kommer mig nära.

När ska jag lära mig våga? När ska jag lära mig att allt inte är fel? Att allt inte är en skam? Jag vet inte vart någonstans det gått fel med mig men jag är den mest komplicerade människa jag vet om. Men den största frågan är just den, när ska jag lära mig älska? Jag älskar min familj, men hur kommer det sig att jag inte mer än tyckt om mina tidigare pojkvänner? Jag får intala mig att jag älskar dem för det är ju det man ska göra. Alla andra pratar om känslor och hur mycket de tycker om någon. Jag kan inte detta. För jag vet inte vad det är de talar om. Bara en kort stund jag känt att jag nästan älskade någon, men den illusionen krossades totalt. Jag litar inte på någon. Vem vet om de kommer vara där imorgon. Det där med att saker och ting inte kan ändras på ett ögonblick är ren jävla bullshit. Allt kan falla så snabbt. Så snabbt att man inte ens hinner förstå vad det är som händer runt omkring en.

Varför kan jag inte få tro på drömmar? Jag vill ha drömmar, men jag tror inte på dem. Jag är en renodlad pessimist vare sig jag vill eller inte. Jag kan inte tro på att det kan komma nått positivt ur mitt liv. Det är bara inte möjligt. Jag är inte en tillräckligt stor människa för att göra skillnad här på jorden. Mina fotspår är alldeles för vaga för det. Lika fort jag kommit in i en människas liv kan jag försvinna. Jag är verkligen inte stabil nu. Men vem fan kan jag prata med? Vem litar jag på? Ingen. Vem skulle jag inte belasta? Ingen. Alla har sina egna problem så jag får väl behålla mina för mig själv. Jag kan ju fan inte ens prata om dem för jag vet ju inte vad det är mer än att det gör att jag känner mig värdelös hela tiden. Jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar mer. Jag vet inte OM jag orkar mer.

Alla säger att man ska rycka upp sig och släppa det gamla. Men hur gör man det? Jag vill gärna göra det men jag vet inte hur. Det är 9 år sedan allt började och det har inte blivit nått lättare sedan dess. Känns som om det bara gräver sig djupare och djupare. Problemen bara visar sig på olika sätt. Jag lever i en osund miljö. Alla tittar på mig som om jag är så redig som alltid klarat allt själv och hur duktig jag är. Hur alla föräldrar vill att deras barn umgås med den duktiga flickan. Men hur kul är det att vara den duktiga flickan. Flickan som fick växa upp och glömma allt som har med barndom att göra när ho var 12? Det är inte det minsta kul att vara den med alla krav på sig hela tiden och så fort man inte lyckas leva upp till dessa ser man besvikelsen i andras ögon. Som om man helt plötsligt är en skam för att man inte klarade allting. Men är det någon som känner att de vill ta sig tid och verkligen lyssna på vad JAG vill? Alla har så mycket åsikter att mina egna glöms bort när det gäller mig själv. Jag har numera slutat tänka på hur jag själv vill ha mitt liv utan direkt tänker jag på hur jag vet att andra vill att jag ska forma det och så lever jag efter den mallen just för att de passar andra. Och nu är det för sent. Jag kan inte längre tänka själv. Jag vet inget om vad jag vill. Jag har inga åsikter vad som gäller mig själv. Jag känner inte mig själv. Jag kan inte svara på en enda beskrivande fråga om vem jag är. Det är helt enkelt omöjligt. Jag vet inte ad jag tycker om. Jag vet inte vad jag vill. Jag har inga mål. Jag har inga drömmar. Och alla vill att jag ska berätta detta. Att jag ska öppna mig. Men så fort jag försöker blir jag avbruten. Jag vet att det inte är fel. Jag tycker andras problem är viktigare än mina, men ibland kan det bli lite frustrerande när man försöker leverera det som alla vill, att man ska öppna sig och prata om just MIG och så finns det inget intresse i att lyssna. Det gör att jag drar mig tillbaka ännu mer. Jag kommer nog aldrig komma tillbaka. Jag kommer vara denna Sarah som jag är nu. Den tillbakadragna som ingen känner, den blyga som ingen ser och den Sarah med alla dessa tankar som äter upp en inne från. Den som inte är värd att lära känna.

Speciell

Vill isolera mig. Vill bara vara själv. Allt det gamla börjar komma upp igen. Jag vet inte hur jag ska hantera det eller vad jag ska göra för att det ska försvinna. Känns som om jag bara försöker förtrycka det hela tiden. Men det kommer nog inte funka länge till. Känns som om alla murar faller igen. Allt jag byggt upp för att kunna finnas där för alla andra utan att de ska behöva tänka på mig. Jag vet ju att alla bara mår sämre om de verkligen vet hur det hela ligger till.

Ska ta mig en semester snart tänkte jag. En semester från människor. Jag ska inte umgås med någon. Inte prata med någon. Bara ha tid att bearbeta det gamla och försöka lägga grunden för något nytt. För ärligt, kan man börja på nått nytt om man inte kommit över det gamla?

Förändring säger jag bara. Jag tror det är nyckeln, lösningen, för mig. Jag kör alltid i samma spår för att jag tror att det är det jag kan hantera, för det är det jag känner till. Men jag drar bara lögner för mig själv. Visst det är spår jag känner till, men jag kan inte hantera dem. För annars så borde jag ju ha bearbetat det nu eller? Just nu har jag banbrytande tankar som jag inte ens kan förstå kommer från mig, men jag vill flytta, och denna gången inte som vanligt, med att flytta inom staden. Jag vill flytta här ifrån. Jag vill till ett annat land. För kan inte fortsätta så här.

Hur kommer det sig att jag drar fram de värsta sidorna ur folk? Är jag en så fruktansvärd människa? Sassa sa det förut att det inte är på grund av mig som de beter sig som de gör, utan att det är faktorer under ytan. Men i så fall så är det väl jag som triggar dessa faktorer så de visar sig. För det är ingen som känner igen sina vänner efter de vart med mig en stund. De börjar visa sina värsta sidor och är direkt oigenkännbara. Jag vill inte vara denna människan, men jag vet inte hur jag ska kunna ändra på mig. Men det är kanske smart att börja så smått med att först vara själv ett tag så att jag först och främst känner mig själv. Jag är nog den mest splittrade personen i världshistorien. Om man ska berätta vem jag är som person så kan man inte beskriva mig, för man kan inte ta fasta på någonting. Den enda beskrivningen jag fått höra är från Tommy, att jag är jävligt speciell. Det stämmer nog tror jag. Inte alla förstår mig. Eller väldigt få gör det. Men det är bara att börja räkna ner, det är bara 4 år och 6 månader kvar tills jag kan börja bli normal igen, då kan jag börja tänka på att kunna ha någon typ av förhållanden. Jag skjuter bort alla jag tycker om. Jag gör ju det inte direkt medvetet, för det är ju inget jag vill göra, men likt förbannat så gör jag det var enda jävla gång. Jag hittar folks ömma punkter och trycker på dem så att de hatar mig sen, och jag märker inte ens att jag gör det.

Sassa pratade igen om att jag skulle börja ha någon typ av samtalskontakt. Just eftersom jag inte litar på en enda jävel här i världen. Men är det så konstigt? Det är ju inte direkt så att man är van vid att folk är trogna det dem säger. Det brukar ändras ganska så fort. Haft funderingar på det att skriva en bok om allt som hänt och om hur jag känt runt omkring allt och bara låta de jag verkligen vill ha kvar få läsa och rent av hålla käften till alla andra. De kommer bara använda mina svagheter emot mig. Och jag vill inte visa dem för då kommer jag inte längre ha stenhård kontroll över allt, och vem skulle jag vara om jag släppte på kontrollen? Inte mig själv iaf.

Jag vill bara bort. Jag vill försvinna. Snälla kan jag inte få göra det.

Sjuk

Usch vad det är synd om mig. Ligger hemma hos pappa och är hundvakt och näsan bara rinner och jag hostar så det är nära på att jag spyr. Inte roligt alls kan jag ju lova. Nu bara jag hoppas att det går över snart så att jag kan vara med på mitt seminarium utan problem på torsdag. Är hemskt att behöva hosta och snörvla när man sitter i gruppdiskussioner :S


I fredags skulle jag och Sassa ha myskväll. Riktig gala-kväll tänkte vi, så vi skule äta på Reviera och bara känna oss lyxiga. Men detta sket sig. När vi kom till Skövde så var det helt fullt med kö! Så det var bara för oss att ge upp detta, så vi letade vidare efter annan restaurang, men icke, var fullt överallt. Så fick bli en jävla slibbig kebebrulle på den sunkigaste pizzerian någonsin :S
Men sen var vi och såg män som hatar kvinnor. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Visst den var bra och så, men den var lite väl hoppig. Men tror nog den blir bättre om man ser den en gång till så man verkligen ser filmen, och inte allt som man tycker saknas.
När filmen väl var slut hade vi tänkt oss sätta oss på Pims och bara ta det lugnt, men var ju fullt där med. Inte så konstigt kanske eftersom det var lönings-helg, men ändå. De borde ju förstå att jag och Sassa ville ut :P


Och nu är det bestämt att den 28de Mars så blir det sexparty hemma hos mig. Kommer nog bli kul. Massa med tjejer i olika åldrar. kul att blanda lite människor :) Får hoppas nu att alla som sagt att de ska komma dyker upp. För det vore riktigt kul!!

Det var ett tag sen

Nu var det ett jävla tag sen jag skrev, men har inte haft tid helt enkelt. Eller, inte ork rättare sagt.
Så vad har hänt sedan sist? Antagligen en jävla massa som jag inte kommer att komma ihåg. Men det har varit mycket intressanta föreläsningar i skolan så vart riktigt roligt, tufft men roligt. Kommer bli mycket skola framöver, men så är det ju i perioder.


Men hade en helt ledig dag igår så var med min syster på Göteborg horse show. Jätteroligt fast det blev en lååång dag! Höll på från 10 till 22 så var ju 12 timmar häst, hehe.. Men det är ju bara en gång om året så då får man ju bara orka helt enkelt :P


Längtar till fredag. Då ska jag och Sassa ha ensam mys. Vi ska äta restaurang och sen gå på bio och se Män som hatar kvinnor. Kommer bli jättekul tror jag :) Och sen blir det att sätta oss på Pims efter och bara prata och ha det trevligt! Är ju inte så ofta man unnar sig sånt, speciellt inte eftersom det inte är nått speciellt utan just bara för att vi vill. Och då kan det ju inte bli annat än bra då :D (Nästan lite läskig att jag är positiv inför något, hehe)

Anknytning saknas

Ja då var det fredag igen och man sitter ensam hemma utan nått att göra. Kul det låter va? Knott!!!
Hmm, kommer få ha roligt med psykologi hela helgen har ett kapitel jag ska läsa och sammanfatta och sedan skriva en frågeställning och diskutera kring denna. Och detta ska sedan läggas ut så hela klassen kan läsa :S Hoppas jag förstår, haha, så jag inte lurar mina klasskamrater :P
Får se, imorgon kanske det blir dejt med Micke, får se. Har ju vart tal om det länge så vore kul att träffa han och se vad han är för typ :P Han är ju väldigt fin iaf, haha...
Var på step-up pass igår och nu är mina vader stenhårda, antar att det var chocken av att använda dem, haha... De gör iaf massa ont iaf så tänkte gå till gymmet imorgon och springa lite så jag får bort värken. Orkar inte med det :P
Åh vad jag är sugen på att supa, haha, och bli riktigt full och bara glömma alla bekymmer. Får nog skaffa mig min bästa vän snart (jägermeister ;)). Det hade jag inte tackat nej till nu...

Hade föreläsning om anknytning idag och fick veta det att om man tvingats ta på sig en "mamma" roll för sin egen förälder som är psykiskt sjuk och man tvingas vara den duktiga flickan så får man anknytningsproblem eftersom man inte har en trygg bas hemma. Detta gör att man sedan har problem med förhållanden, speciellt mellan åldrarna 20-25 eftersom man kan bli jättekär men sen livrädd opch drar. Detta problem syns också i att man har svårt att ta hand om ett barn om man inte har tillräckligt med stöd från en fader till barnet eftersom man inte själv har det i sin utveckling.
Så detta ska passa in på mig då... Alltså är det ingen idé att jag kollar runt efter kille eftersom jag ändå inte kommer fixa ett förhållande förrän om 5 år :S Känns ju uppmuntrande....

Relax

Känner mig väldigt slö måste jag säga. Åh vad jag vill ha badkar nu. Bara få ligga där och drömma mig bort. Det är något jag verkligen saknar. Det är bara då man fullständigt kan koppla av!

Skola, Fika och Gym

Då fick man veta att det var ännu en inställd föreläsning imorgon så blir sovmorgon :P Härligt. Men jobbigt att behöva läsa in det själv :S Men vad gör man när föreläsaren är sjuk?

Precis vart och fikat med Victoria, Sassa, Emelie och Pierre. Var riktigt mysigt, men märker att dagen går fort :S KOm hem för typ 10 min sen och måste gå igen om lika lång tid för att hinna till gymmet. Ska testa på BOSU idag med Vic så måste ju värma upp lite först så det blir inte många minuter hemma :)

The Pill

Har just fått den mest underbara låten någonsin. Helt enbart sång inga instrument, men den rösten! Jag är helt såld.. Det är nästan så man får gåshud...

Och sassa är den snyggaste i hela världen!! (notering från Sassa själv ;))

Notering från sassa: Fan vad sarah hittar på ibland *suck*

Duggan avklarad

Nu är duggan över iaf så nu är det bara att ta nya tag. Imorgon blir det att läsa om personlighetspsykologi så ska vi ha föreläsning om det på torsdag. Och sen ska jag läsa om intelligens och skriva en sammanfattning och reflektera kring ämnet. Men känns inte så tungt för det är så intressant.
Blev en kort dag i skolan idag och det var behövligt. Så ska ta mig ledigt hela eftermiddagen nu. Var hemma redan halv ett från Jönköping :) Så nu tar jag det lite lugn, sen ska jag ta mig en promenad ensam på stan och få lite luft. Så blir det hem ett par timmar för att sedan träffa victoria och träna lite :P

Behandlad som en slyna

Hur kan saker och ting ändra sig så fort? Eller är det jag som bara är nojig? Men när man får frågan ifall man inte kan klä sig som en slyna och bli behandlad som en, börjar man inte undra då? Eller iaf jag gör det. Man får höra så underliga saker här i livet. Men det kanske ska bli min nya stil. Så får folk nått att verkligen prata om, haha.
Är så glad för Sassas skull. Hon verkar riktigt lycklig nu när hon träffat den här Fredrik. Han verkar väldigt snäll mot henne och de går bra ihop och det är ju det viktigaste.
Och sen verkar det ju gå bra för Lina att träffa Daniel. Så är riktigt kul att se alla träffas :)

Nu känns allt ganska bra faktiskt

Då var det måndag igen och början på en ny vecka. Förhoppningsvis ska det bli en bra vecka. Har inte för mycket inplanerat utan kommer kunna vara spontan. Men samtidigt så har jag ju torsdagen då huset-tjejerna gör Skövde osäkert. Det kommer nog bli jättekul tror jag!
Så om jag själv skulle få bestämma över denna veckan och att allt skulle gå som jag vill, så skulle jag gärna ha fixat duggan med bra resultat, fixat lite smått hemma, ha en urkul kväll med tjejerna, och kanske träffa Norrland igen. Det hade vart en lagom vecka. Vill inte ha för fullt utan mer en lugn vecka med roliga inslag.
Sen imorgon blir det väl att börja gymmet igen imorgon :) Då kommer man plötsligt bli piggare och gladare vilket kan behövas. Så förhoppningsvis så kommer man väl inte skämmas nått fruktansvärt i sommar när man går på stranden (om det nu blir strandväder ;))
Har också verkligen fått sugen att göra om i min lägenhet. Nu vill jag helt enkelt bara måla hela lägenheten vit. Det behöver inte bli så dyrt, utan det är ju bara att man ska ha tid, och förhoppningsvis få lite hjälp :) Men tror att det går bra om jag får lite hjälp av min käre far :P

Prestationsångest

Så då var jag på dejt igår då. Jag vet inte hur det gick. Vi hade liksom trevligt och åt mat, drack vin och såg film, men jag kan ändå inte säga hur det gick. Så jag får väl se om vi träffas igen. Han verkar iaf väldigt bra. Fast kommer ha ständig prestationsångest runt omkring honom. Han har fullständig ordning hela tiden, han har nyss köpt en dyr lägenhet på Vasastan och helt nytt kök dit!
Och så kommer man till mitt ruckel. Känner mig värdelös när jag är med han bara :S Men om jag kan ändra lite på mig så kanske det kan funka ändå. Jag får bara bli lite mer perfekt :P

Fjärilar i magen

Fan vad jag är nervös. Varför bjöd jag hit honom för? Jag vet ju att jag alltid ångrar mig och ändå så gör jag det :S Men får väl hoppas att det går bra nu då. För annars vet jag inte vad jag ska göra..

Eureka

Har under väldigt lång tid tänkt att jag är så tråkig, för det finns inget som jag är "extra" bra på eller något specifikt intresse. Detta har gjort att jag känt mig väldigt medelmåttig, att det inte finns något som utgör vad jag är. När någon frågar vad jag har för intressen så kan jag inte komma på mitt STORA intresse utan massa små saker jag är intresserad av.
Men nu på föreläsningen idag (eller igår) så kom jag till insikt. Helt plötsligt så visade det sig att det faktiskt var helt naturligt, det är inte bara mig det är nått fel på. Som de flesta vet så ser ju män och kvinnors hjärnor olika ut och de fungerar lite olika. Kvinnors hjärnhalvor kommunicerar bättre med varandra, vilket gör att vi lättare kan göra två saker samtidigt utan några problem, medan männen ofta stannar upp när de till exempel börjar prata.
Men detta är inte enbart till kvinnors fördel utan just detta fenomen gör också att männen har lättare för att koncentrera sig på en specifik sak. Detta gör att de har mycket lättare för att bli specialister än vad tjejer har. Och helhjärtat ägna sig åt ett intresse. Detta har kvinnor svårare för och det är därför jag inte har något intresse som är så mycket större än alla andra. Och varför jag inte är "extra" duktig på något.
Måste säga att det var en väldig lättande att få veta detta. Nu vet jag att det inte jag som är tråkig, det är min hjärna som är fullständigt normal bara :)

Neuropsykologi

Ja då var det fredag. Har vart på neuropsykiatri föreläsning idag. Var riktigt intressant. Var en jättebra lärare. För en gång skull så var det en som var utbildad lärare och då blir det ju helt annorlunda föreläsningar. Men hon var rolig och visade att det inte var så svårt som man trodde. Nu är jag riktigt inne på det och vill veta mer :)
Hmm, idag kom Sassas flört från Sthlm. Hon verkar nöjd med han vilket är jättekul!
Är så nervös inför imorgon :S Jag kan inte det här med att prata med folk. Får hoppas han är väääldigt social så jag slipper, haha.. Förstår inte varför jag ska vara så blyg.
Förrestan så mötte jag och Sassa min HK på stan igår. Han missade mig, men nu har Sassa sett han och hon tyckte han var jättesnygg. Konstigt nog så blir man glad när vännerna tycker de ser bra ut :P

Same-Dejt

Började prata med en kille igår. Jonas heter han. Han verkar trevlig så han ska komma hit på lördag och laga middag åt mig. Så då blir det lite dejt då. Får se om han är nått att ha. Vet ju inte så mycket om han, men både Sassa och Victoria tyckte han var söt iaf, men det räcker ju inte. Fast han är från Norrland så man kan ju nästan säga att han är en same :P Vem vet han kanske kommer laga renkött typ ute i marken på en sten som de där förhistoriska människorna gjorde. (Nej nej, jag har inga fördomar mot Norrland!)
Men tänk OM!! Jag kommer aldrig kunna äta en ren, aldrig!

HK - det är aldrig fel ;)

Ja då har jag upplevt en mycket annorlunda natt måste jag ju säga. Var med Sassa och Emelie igår kväll och fram på natten. Pratade med folk på internet och helt plötsligt hade jag bestämt att jag skulle träffa en kille 20 minuter senare. För att hångla!
Så 20 minuter senare stod jag utanför Lai Thai och väntade. Och ja jag träffade killen. 1 timma och 20 minuter senare var jag på väg hem. Så då hade man levt lite spännande i alla fall. Det är det inte varje dag man gör. Men som han sa vi är HK (hångelkompisar). Haha, som alla vet, jag är spontan! Men igår var det riktigt mysigt.
Fast det var jävligt kallt måste jag ju säga. Kände det knappt när man väl höll på (kanske för att han var gullig nog att låna ut sina vantar :P) men på vägen hem så märkte jag det att jag borde klätt mig lite varmare. I alla fall nått annat än ballerina skor. Snöa ju faktiskt :S
Men när jag kom hem så var Sassa så gullig. Hon fixa fotbad och täckte mig i filt och gjorde varm oboy. så efter en halvtimme så var jag upptinad igen.

Så nu sitter man här, ganska så slö, men med roliga minnen från natten!

Jävla olycka!

Skulle fått besök idag. Sett fram emot det massor. Äntligen en ny människa. Men vad händer? Jo, det sker en olycka så tåget kan inte komma fram! Alltså, jag fick inget besök. Men tur för han att olyckan skedde såpass nära honom så han slapp vända efter halva vägen. Det hade ju inte vart så lyckat. Då hade jag tyckt synd om han. Men just nu tycker jag mest synd om mig som får sitta själv hela kvällen. Är ju inte roligt direkt.
Det finns inte ens någon på msn som vill prata. Jävla trök!!!!

Lördag imorgon. Det är nu jag hade velat ha gymkortet så hade man haft nått att göra, men icke! Vad negativ jag är idag, men jag har ju inget roligare för mig så då kan jag olika gärna negga lite på bloggen :P

Tenta :S

Ja då har det var hemtentaskrivning hela dagen, inte så jättekul. Och upp tidigt imorgon och fortsätta. Usch :S

Imorgon får jag besök av Oskar från Uppsala. Får se hur det går, kanske kan visa nått i Skara iaf. Vi har ju faktiskt kyrkan.. Men sen, hmm, finns det nått mer? Jag är osäker på det så det kan ju bli en ganska så tråkig helg om det inte blir bra väder så man kan ut och gå lite. Annars finns det ju inget i vår döda stad.

På tisdag börjar jag ny kurs. Psykologi. det tror jag kan bli intressant. Känns som om det är nu utbildningen kommer att bli rolig. För nu börjar man ju inrikta sig lite mer, innan har ju allt bara varit grunder. Men tror att jag tycker det är tråkigt för jag är så skoltrött. Jag tycker helt enkelt inte det är motiverande att åka dit. Men men tiden går väl fort :)

Brunett Sarah

Nu på förmiddagen har jag kollat runt lite på olika bloggar och märkt det att de flesta innehåller nästan inget. Jag vet inte om jag missuppfattat detta med att blogga, men jag trodde det hade att göra med att berätta om sitt liv inte bara ta kort på dina skor varje dag och lägga ut, som högst så finns det underrubrik som faktiskt berättar det vi redan ser "de här skorna hade jag på mig idag".

Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är jätte kul med kläder, mode och skönhet men jag tycker att det borde finnas något mer eller?

Kanske ska ta och köra en parodi-blogg! "Brunett Sarah" Hemsk klädsel, ta kort på mina strumpor och berätta hur bra jag och min underbara rika pojkvän har det. Och så gör jag samma sak varje dag! Då borde jag snart vara en av de mest populära i Sverige. Vilken affärsidé ;P Jag kan nästan se hur rik jag kommer bli ;)

Jaja, nog om andras bloggar :) Jag kör på min egen!

GRATTIS LOTTA!!

Oj vad tråkig jag har blivit, har inte orkat skriva alls nu på ett tag. Kan ha och göra med att det inte händer nått i mitt liv :)
Idag så vet jag inte vad som händer. Är ganska slö idag så vet inte om jag orkar nått alls :S Känns som om mitt liv är ganska så dött just nu. allt står stilla. Och det tar fram de värsta sidorna i mig. Jag är inte gjord för att bara sitta stilla så jag gör en massa spontana saker som kanske inte är så lyckade. Leker med elden. Och jag vet ju att det kan gå så fel.. Men det är roligare än att bara sitta här iaf! Men hoppas att det ändrar sig snart så att jag kan ändra på mitt liv... För det funkar inte så här i längden.
Denna spontanitet har lett till att jag ska få besök av en okänd kille hela helgen. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Men han är kanske trevlig, men vad gör jag om det inte funkar? Jag kan ju inte direkt slänga ut han på gatan. Och jag kan inte ångra mig för den jäveln har redan köpt biljett fram och tillbaka :S Att jag alltid sätter mig i sådana här situationer!
Låter kanske lite löjligt, men just nu skulle jag vilja ha någon som kom och visade mig vem jag ör och vad jag vill och bör göra. någon som tar kontrollen. Det behöver inte vara något stort, bara att jag vet att någon bryr sig så mycket att de liksom kliver in i mitt ställe som bestämmande över mitt liv. Någon som säger: Jag skiter i om du alltid haft det på detta viset, nu ändrar vi på det. Drastiskt. Men får väl se, kanske har ett inre jag som kan bestämma över den mer ytliga mig. Någon som kan bryta mönster. För är så jävla trött på mitt mönster nu :S

Ny början!

Första dagen på mitt nya liv


Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har helt enkelt inte haft tid eller inspiration till att skriva. Både julen och nyår har hunnit komma och gå sedan sist och nu är det ett nytt år. Ett år jag hoppas ska bli bättre än det förra. Jag börjar med båda fötterna på jorden och hoppas att det kommer fortsätta på detta vis. Allt som hände förra året är glömt och nu börjar man på nytt.




Nyårslöften
*Sätt igång med träningen
*Acceptera hur jag är
*Jobba på mitt självförtroende
*Hitta kärleken
*Var den jag vill vara fullt ut
*Gör allt jag vill göra
*Strukturera upp mitt liv

Fast jag ser det mer som riktlinjer över hur jag ska förbättra mitt liv så att jag själv mår bättre. Kan inte fortsätta som jag gjort för det mår ingen bra av.

Ikväll kommer Lina så ska vi laga lite mat och se film och bara ha det trevligt. Alltid kul att vara med min gumma :) Tycker verkligen det är kul när vi börjar umgås lite mer. Blir alltid lika glad när jag är med henne!