Känslor i uppror

Hur fort kan känslor ändra sig egentligen? Dagen startade nämligen väldigt bra, var positiv och städade och diskade och var allmänt glad bara. Kändes som att trots att jag inte är helt nöjd med hur mitt liv ser ut så kändes det ganska bra ändå.
Och så vände det bara. Nu är det precis tvärt om. Allt känns som om det är helt utom min kontroll, vet ingenting. Så stressad över allt och jag vet inte ens vad det är jag ska vara stressad över, men ändå så finns känslan där överhängande.. Hur ska jag få bort känslan? För nu är det inga tankar utan bara en känsla i magen om att nått är helt på tok fel. Och när jag inte vet vad det är så kan jag ju inte få det att försvinna.
Skulle bara vilja känna mig trygg med min situation och att jag har kontroll, men det verkar ju fullkomligt omöjligt... För som det är nu så borde jag ju vara glad, jag går utbildningen jag velat gå, jag har bra kontakt med vänner och familj och jag har börjat dejta en kille som verkar bra. Men istället för att se det positiva i det så ser jag; hmm, när kommer jag förlora det igen?
Funderar på att planera så lite som möjligt denna veckan för att få så få saker som möjligt att kunna stressa upp mig inför. För när jag har massa bollar i luften så kan jag inte ens släppa det när det är en liten lucka emellan. Blir på det viset aldrig ledig och avslappnad.Känns som om jag inte är redo för att plugga egentligen. Skulle behöva mer tid med att jobba och vara helt ledig efter jobbet och bara koncentrera mig på mig själv. Är så mycket som ännu inte är uppklarat. Men ne nu kan jag ju inte hoppa av, och finns ju inga jobb så kommer ju ändå inte få nått så får fortsätta med det som känns helt fel just nu för att ha råd att överleva... Detta är bara helt enkelt inte rätt för mig just nu, men just nu skulle jag inte ha nått emot att arbeta för skitlön bara för att slippa tänka när jag kommer hem och ha tid för mig själv. Visst det finns säkert dem som tänker att jag inte sitter konstant med näsan i någon bok, men det är inte det jag menar, utan bara det att det finns i bakhuvudet hela tiden, vad jag borde göra som jag inte har någon somhelst ork till att göra...

Ne nu orkar jag inte med mig själv mer... Gömma mig under täcket till imorgon och ta nya tag med träning, vänner och Pierre. Får hoppas att känslan gömt sig till dess..